Om Mjöhult
Mjöhult, Stationssamhället
- Detaljer
- Kategori: Om Mjöhult
- Skriven av Nils Lindqvist
Ungefär på samma sätt som vägnätet en gång hade gynnat tillkomsten av flera nya samhällen, innebar järnvägen i slutet av 1880 talet att många nya tätorter växte upp vid järnvägsstationerna. När järnvägen drog igenom byn i slutet av 1800 talet blev Mjöhult det enda renodlade stationssamhället i våra trakter. För omkring 100 år sedan utgjorde Nybo och Mjöhultsgården och ett fåtal andra mindre hus den huvudsakliga bebyggelsen vid vad som senare kom att kallas Mjöhult. Förändringen kom som sagt med järnvägen. Det var linjen Kattarp-Höganäs som togs i bruk den 9 januari 1885. Den nya järnvägsstationen blev en viktig omlastningsstation. Här kom bönder med betor för vidare transport till sockerbruken i Hasslarp och Ängelholm och givetvis kom också mycket gods hit med tåg såsom utsäde, frö, maskiner, verktyg m.m.
Mjöhult var tidvis tredje station i storleksordningen i Nordvästra Skåne, vad frakterna beträffar. Stationen hade stins, skrivare och flera stationskarlar. För lastningen av betor svarade bönderna själva. Det kunde vara upp till 40 man när det var betkampanj. Samtidigt kom ju också posten till stationen, anställda var då ett postbiträde och två lantbrevbärare. Det blomstrande stationssamhället drog till sig en rad olika näringsfång. I närheten av spårområdet byggdes en timmergård, ett hotell och två affärer. Mejeriet anlades 1898 och fanns här till 1965. Efter första världskriget startade även medicinalväxtföreningen en torkanläggning här.
I takt med samhällets tillväxt drog också hantverkarna in. Nu växte hantverksgatan fram parallellt med spårområdet. Efter en del år fanns nästan alla hantverk representerade här. Det var bara kyrka och skola som lyste med sin frånvaro. Går man genom byn idag och tänker tillbaka, slås man av det faktum att det nästan varit något hantverk eller någon affär i varje hus. Har var toffelmakeri åren 1915-1923, Samuel Smith var mäster och hade fem-sex gesäller. I ett annat hus fortsatte John Johnsson med toffelmakeri under åren 1940-1970. Skräddare Edvard Andersson var igång redan 1898. Han sydde mest uniformer och hans skrädderi upphörde 1945. På sadelmakargården var Johannes Larsson verksam 1883-1915. Sadelmakeriet hade flera arbetare hemma, samt några som var ute på de stora gårdarna runt om byn. Det var ju mycket remtyg och seldon som skulle lagas och förnyas till de många hastarna på gårdarna. Ett litet slakteri fanns under aren 1896-1948 - Per Jönsson slaktare. En del byggmästare och snickare hade sin inkomstkälla här. Jag kan nämna några: Nils Persson, Gustav Gullberg, Helge Söderlind m.fl. Många av husen i byn ar byggda av dessa duktiga hantverkare. Har fanns även herr- och damfrisersalonger.
Tre-fyra lastbilsåkerier fanns. Har var det mycket som skulle transporteras bl.a. från Mejeriet och Lokalföreningen. Två diversehandlare var igång här under aren 1886-1980. Tuve Pålsson startade byns första lanthandel 1886. Inom trävaruindustrin var Gotthard Bengtsson först med sin ångsåg och timmerhandel. Tuve Pålsson hade också timmeraffär vilken sedermera blev AB Iwan Paulsson. Firman flyttade till Höganäs 1969. Mjöhults Mejeriförening bildades 1899. Före mejeriernas tillkomst var det sa att de stora gårdarna själva hade mejeri, vilka kallades uppköpsmejerier, därför att de köpte mjölk från mindre jordbruk. Mejeriet hade egna försäljningsstallen i Hälsingborg och senare aven i Höganäs. Det upphörde 1960 då det gick i fusion med Hälsingborgs Mjölkcentral.
Den första smedmästaren var Johannes Vennerström. Aven Oskar Andersson satte upp en smedja 1938, där det finns verksamhet än idag. Bönderna runt om slog sig även samman och bildade lantmannaföreningen 1915. Byns första telestation startade Bengta Jöns Svens 1899. Ännu fler verk av lantbrukarna: De byggde ett hotell, sedermera värdshus. Det behövdes en samlingslokal, och den har verkligen varit anlitad med föreläsningar, mejerimöten, brandkårsmöten, fester och basarer, jordbrukskassan, biograf, offentlig dans, revyer och spex, m.m. Ett flertal målare har funnits här under årens lopp. Taxirörelse drev Erland Svensson här från 1938 och 35 år fram i tiden, bl.a. var det fråga om körningar med skolbarn till Gunnestorps och Farhults skolor. Mjöhults frivilliga brandkår startade här 1914. Den första skomakaren Lundqvist var igång 1903-1914. Senare var också Artur Ekelund skomakare i 30 ar. En viktig kugge i samhället var tidningsredaktör Knut Bergström. Han tog hand om allt som skulle in i tidningen, annonser, nyheter m.m. En missionsförening bildades här och ett missionshus byggdes 1888. Det var på grund av den stora alkoholkonsumtionen i början på 1900-talet som missionshusen byggdes. Det berättas att det kom så mycket folk att hela lokalen var fylld och lika många fanns utanför.
Ett ganska stort trädgårdsmästeri fanns, men håller på att avvecklas. Till sist alIa övriga: Murare, bleckslagare, grönsakshandlare, taktjärare, ysteriidkare, litet bryggeri, ölstuga, matservering. Jag ville med denna redogörelse visa på den stora förändringen i byn under de senaste 100 åren och på den stora betydelsen järnvägen fick när den drogs genom I Mjöhult och bidrog till den snabba uppväxten av det lilla samhället. Vad som finns kvar av hantverkare, firmor eller föreningar idag ar: Smidesverkstad, elfirma, bilverkstad, billackeringsverkstad, auktionshall, ett musteri for äpple, lokalföreningen, Svedbergs idrottsförening, Mjöhults byaförening samt en konstruktionsfirma.
Denna artikel är skriven av Nils Lindqvist och var införd i Kullabygd, Kullens hembygdsförenings årsskrift, 1992.
